Fjärrskrivmaskiner

Fjärrskrivmaskiner och remssändare.

Fjärrskrivmaskiner (fskr) och remssändare är apparater som används för att sända eller ta emot fjärrskriftmeddelanden.

Vid sändning omvandlas de skrivna tecknen från tangentbordet till elektriska tecken, som kan sändas antingen med likström 60V 40 mA, eller omvandlas i modem till olika typer av tonsignalering. Vid mottagning skall tecknen presenteras på remsa eller blankett och stansas på en hålremsa. Man kopplade ihop sändardelen och mottagardelen i maskinen, s k lokalkoppling, när man skulle skriva ett meddelande för senare sändning med hjälp av hålremsa.
Med lokalkopplad maskin kunde man också redigera hålremsan, så att den blev korrekt och fullständig och senare kunde sändas med maximal hastighet, vilket man normalt inte klarar genom att skriva manuellt på tangentbordet.
Tecknens sammansättning är fastställd i det internationella Telex-alfabetet CCITT nr 2 där varje tecken består av fem bitar (det finns plats för fem hål i bredd på hålremsan, plus en rad i mitten med små hål, avsedda för frammatning av remsan).
Fjärrskrivmaskinerna arbetar med överföringshastigheten 50 Baud (50 bit/s i modernt mått).

Fjärrskrivmaskin 308

Fskr308

Fjärrskrivmaskin 508

 Fskr-508


har, i likhet med 308, tangentbord, remsläsare och perforator, men tryckaren trycker texten på en blankett (rullbana och 209 mm bred), i stället för pappersremsa. Det fungerar i princip som dåtida skrivmaskiner, med en arm för varje tecken i en korg som förflyttas i sidled för att skriva ut en rad. Det var en stor lättnad för sambandspersonalen med denna typ av maskin där papperet kunde rivas av till A4-format så att man slapp att klistra upp pappersremsan på M-blankett. En föregångare till Fskr 508 var Fskr 408 som i stället för rörlig korg med teckenarmar har rörlig vals som stegas i sidled för att skriva en rad.

Fjärrskrivmaskin 303 och 503

är av samma typ som 308 resp 508 men saknar sändningsmöjligheter, dvs de har inte tangentbord och remssändare.

Remssändarna 402 och 403

är båda försedda med automatiska löpnummergivare och är anslutna till ARQ-utrustningar för överföring av meddelanden på kortvågsradio. Remssändarna var till stor del elektroniska och anskaffades för att ingå i Stab-Stab Ra-systemet under 1970-talet. De behövde då inte byggas med det gamla gränssnittet för 60V 40mA utan följde CCITT-rekommendationerna V.24/V.28 där en negativ spänning på ca 6 V motsvarar ”1” och +6 V motsvarar ”0”.

Redan innan dess fanns äldre modeller av remssändare, däribland t ex Remssändare 312 som användes hos abonnenter i det fasta fjärrskriftnätet.

Fjärrskrivmaskin 508 fanns i många exemplar i större stabsplatser för trafik i det fasta fjärrskriftnätet och mellan olika fasta anläggningar. Ett specialfall av det sistnämnda kallades oprumsfjärrskrift och var en ”het linje” mellan två viktiga stabsplatser, t ex en milostab och Högkvarteret. Normalt var sådana oprumsfjärrskriftförbindelser försedda med förbindelsekryptering med Signalskyddssystem MGD (Kryapp 101).

Under senare år (från ca 1990-talet) förekom fjärrskrivmaskinerna 308 och 508 i kombination med Kodomvandlare 525 för sändning/mottagning av MILTEX-meddelanden över kortvågsradio (Stab-Stab Ra). Kodomvandlaren med tillkopplad fjärrskrivmaskin gjorde då om MILTEX-meddelandena (som består av en modernare teckenkod med 7 bitar per tecken, ASCII, CCITT N:o 5) till femhålsremsa så att det gamla radiosystemet kunde användas för överföring av dem.

Fjärrskrivmaskin 308 nyttjades vid fältförband i en sats som hette Stationsutrustning 3 resp 32 (3/32) där maskinen var monterad i en speciell transportlåda, som även utgjorde själva arbetsplatsen, med skrivutrymme mm.
Den användes även i stabs- och sambandshytter som började anskaffas under 1960-talet.