Optisk telegraf

 
Chappes telegraf


Edelcrantz telegraf

Ur WIKIPEDIA (http://sv.wikipedia.org/wiki/Optisk_telegraf#I_popul.C3.A4rkulturen)En optisk telegraf eller semafor är en föregångare till dagens telekommunikationssystem som uppfanns 1792 av fransmannen Claude Chappe. Den av svensken Abraham Niclas Edelcrantz utvecklade varianten av optiska telegrafen bestod av en mast med 10 järnplåtar som kunde ställas i olika lägen. Luckorna kunde växelvis öppnas och stängas och därigenom kunde man skapa upp till 1024 olika kombinationer. Systemet kan sägas vara en föregångare till moderna datasystem, genom att det bygger på ett binärt system med 10 signalelement.

Funktion

Edelcrantz system bestod av luckor som kunde ställas på kant så att de inte syntes på avstånd (= 0), eller vändas så att de syntes väl (= 1). Läget kunde avläsas på långt avstånd med hjälp av kikare. Den ensamma luckan överst kallades A, de 9 luckorna på de tre armarna under betecknade de tal, som kunde tolkas med hjälp av en kodbok. De nio luckorna var utplacerade så att de bildade tre vertikala rader, där en lucka på den övre raden hade värdet 1, en lucka på den mellersta raden hade värdet 2 medan en lucka på den nedre raden hade värdet 4, enligt värdetabellen nedan.

A
111
222
444
Luckornas värde

Den första vertikala raden från höger utmärkte ental, den andra tiotal och den tredje hundratal.

Talet 367 signalerades således genom följande luckor vändes så att de syntes

A
11
222
44
367
Talet 367

Totalt kunde man på detta sätt signalera 512 olika siffertal. Med lucka A ovanför de nio luckorna i talmatrisen kunde detta tal dubbleras, varför man med Edelcrantz telegraf kunde signalera 1024 olika siffertal.

Med vart och ett av dessa 1,024 siffertal utmärktes en av de mera allmänt förekommande stavelserna eller ord, som sammanställts i tillhörande signalbok. Man kunde även på så sätt signalera varje särskild bokstav. Signaltabellen upptog totalt 20,080 olika uttryck.

Vid god sikt tog det ca 7 minuter att sända ett kort meddelande från huvudstationen vid Mosebacke torg i Stockholm till Furusund via de fem mellanstationerna. Ett meddelande från Stockholm till Gävle tog ca en halvtimme att få fram, jämfört med en ordonnans som ofta behövde två dagar för samma sträcka.

Semafor

Optiska telegrafstationer manövrerades och observerades av vakter. Det var ett ansträngande arbete att med kikare hålla kontinuerlig uppsikt på motstationens signaler. Ouppmärksamhet bestraffades hårt! Det gav upphov till en inofficiell kod i kodboken för ”privat signalering” mellan vakterna: ”Pass på. Inspektör är på väg!” Nattetid och vid dimma blev det förbindelseavbrott.
De optiska telegrafstationerna placerades på platser där fri sikt fanns till nästa station, t ex i skärgårdar. En signal repeterades steg för steg från en station till den nästa tills den nådde adresstationen.

Det första försöket med optisk telegraf i Sverige genomfördes den 30 oktober 1794
En linje gick från fyrplatsen Söderarm i Stockholms yttre skärgård och till kungliga slottet i Stockholm med förlängning till Drottningholms slott. Därefter kom telegraflinjer till Karlberg samt till Fredrikborgs och Vaxholms fästningar,  Grisslehamn och över Ålands hav till Eckerö. Göteborg och Marstrand, vid Helsingborg och mellan Karlskrona och dess kringliggande befästningar.
Efter freden 1809 fick telegrafnätet förfalla ”då man ej hade några viktiga meddelanden att fortskaffa” .

Under 1830-talet blev den politiska situationen i Europa spänd och 1836 befallde därför Karl XIV Johan att de Edelcrantzska telegraferna i Stockholms, Göteborgs och Karlskrona skärgårdar skulle återuppbyggas och då uppsattes även en telegrafkår lydande under chefen för Topografiska kåren.

Den sista optiska telegraflinjen i Sverige upphörde 1881.