Museets samlingar består i grund av de föremål som insamlats och bevarats av Försvarets Historiska Telesamlingar, en insamling som påbörjades under 1970-talet och som under början på 2000-talet överförts till Teleseum.
I samlingarna finns allt från enskilda föremål till sambands-, lednings- och stridsledningssystem från Armén, Marinen och Flygvapnet. Det är sammantaget en stor mängd föremål, som har ett stort kulturhistoriskt värde.
Även från den civila delen av Totalförsvaret finns föremål och miljöer lagrade.
Av Arméns ledningssystem ses här några exempel:

Telefon och radiomateriel finns representerad med utrustningar från förra sekelskiftet fram till modern tid.
Hela utvecklingseran av telefon, växlar och radio finns i samlingarna.
Radiolänkutrustningar och bärfrekvensutrustningar finns alltifrån då eran började 1943 fram till dags dato. Utrustning av olika slag för optisk signalering finns likaså.
Här visas några modeller av telefonapparater.
- Fälttelefon MT
- Tfnapp m/05
- Tfn 386
- Äldre fälttelefonapp
- Linjetagare 4-linjer enkeltråd
- Transformering/Ledntrafo M3
Exempel på proppväxel och olika modeller av snörväxlar.
- Tfnvx AK 160
- Tfnvx 30DL m/39
- Tfnvx 10DL m/39
- Tfnvx m/31
- Tfnvx m/53
- Tfnvx 40DL med Korskopplingsenhet
- Tfnvx 10DL,2
Materiel för textöverföring finns med exempel på olika fjärrskriftutrustningar, Miltex och datautrustning .
- Hellskrivare
- Fskr 308
- Fskr 508
- Fskrbord 001B
- Fskrbord 002
- Miltex
- ABC 800 materiel
- MAS-Centralenhet, Terminal, Skrivarenhet
Bildöverföring
Behov av bildöverföring har alltid funnits och innan vi fick datorsystem med mail fanns betydligt enklare system.
Museet har den första Telefaximil som fanns i Sverige. Den användes på 40- och 50 talet. Sedan kom utvecklingen av telefax igång.
Radiolänkutrustningar med bärfrekvensapparater.
- Bf 211
- Bf 421/Sö 471
- Bf 531
- Bf 541 och GM 322
- RI 320
- RI 340
- Rltgb 1312
- Sb hytt på 939
- Radiolänkcentral RLC hytt på Tgb 30
- Tung tadiolänk RL 72
I samlingarna finns även viss kryptoutrustning.
- Chiapp m/40
- Chiapp m/40T
- Kryapp 101
- Kryapp 110
- Kryapp 210
- Kryapp 301
Radio
Från radiosidan finns det en omfattande samling apparater och fordon.
Några exempel på bärbara radiostationer, både äldre kortvågs till modernare ultrakortvågsstationer.
- 25W Sv
- Ra 100
- Ra 105
- Ra 110
- Ra 120
- Ra 130
- Ra 135
- Ra 140
- Ra 145/146
- Ra 190
- Ra 195
- Ra 200
- Ra 400
- Ra 421
- Ra 422
- Ra 500
- Elektronrör
Radiomottagare.
- Hammarlund m/42
- MT 600
- MKL 941
- Mottagare m/41
- Rundradiomottagare
- MT 910
- Transistormottagare
- Transistormottagare AGA
- Mottagare m/42
- Radiomottagare Philips
Större tyngre och fordonsburna stationer är t ex ra-620 och Mttgb 937.
FN-tjänst
Under den tid Sverige hade FN-styrkor på Cypern och i Libanon var det endast kortvågssamband, med telegrafi och fjärrskrift, som fanns för trafiken till/från Sverige.
- Här finns en radiohytt som funnits både på Cypern och i Libanon.
Övrigt
- En radarstation PS 04 från luftvärnet.
- Lite äldre kärror och vagnar.
Av Marina strids-och eldledningssystem ses här några exempel:
ERSTA
Museet har tillvarataget hela det ledningssystem som fanns vid ERSTA-batteriet på Landsort och som var det sista ERSTA-systemet som avvecklades.
Delar av detta system har åter driftsatts och målsättningen är att i museet förevisa ett fullt fungerande system i autentisk miljö.
- STRIKA
SESUB
Ett SESUB 900, som var strids- och eldledningssystem på svenska ubåtar från 80-talet fram till efter sekelskiftet finns delvis driftsatt i museet.
Arte 719
En artillerieldledning med radar monterat i en hydda (rörlig arte 719) kunde efter omfattande arbete köras igång igen och återinvigas vid regementets dag den 5 sept, 2009.
PS 821/T
I museet finns även en radar PS 821/T. Även den kunde driftsättas och vara igång under regementets dag 2009.
PS 821/T är en bärbar radar för närspaning och som anskaffades under senare delen av 60-talet och början av 70-talet. Den användes för målföljning vid lätta robotbatterier (Rb 52) och som spaningsradar.
Radarn är uppdelad i ett antal enheter som kunde bäras och upprättad fungera under alla tänkbara väderleksförhållanden.
Den är byggd med transistorteknik.
Några exempel av stridsledningssystem från Flygvapnet:
En transportabel radargruppcentral (rrgc/T) har tillvaratagits och under vintern/våren 2008 har detta system åter satts i drift och kunde ges en högtidlig återinvigning vid regementets dag i augusti 2008.
- StriC 50 position
- StriC 90 –position
- op-position i rrgc
- TMR 20
- Signalstations vagn
Dokumentation gällande renovering av en PJ 21/R i Linköping.
I Kristianstad pågår ett projekt med renovering av en datamaskin DS 9000. DS 9000 är ett system som togs i bruk under tidigt 1960-tal för flygstridsledning.
Civila lednings- och telesystem.
Vi har också automatiska växlar från det publika nätet, automatstationen ”Fågelharn” och automatstationen ”Kungs Husby”.


Fågelharn är helt intakt och har en telefonväxel std m/41 200-nummers.
Alla gamla stationshandlingar, kartor och ritningar finns kvar.
Växeln är i drift och det går att ringa telefonsamtal i den, dock enbart ett samtal åt gången då det inte finns någon ”överordnad” station i systemet. Det finns emellertid planer även på detta.
Det är en tidstypisk telefonväxel för det allmänna telefonnätet och som fanns i varje samhälle (by), mindre som större.
En telefonväxel typ A-204 (med koordinatväljare) finns som mobil telefonväxel. Den var avsedd att kunna sättas in och ersätta en telefonväxel någon stans i landet som hade blivit utslagen av olika skäl, t ex en brand.
- Telefonstation med tfnvx Std m/41 200-nrs (Fågelharn)
- A-204 (Kjellbo)
- Telefonstation med tfnvx AXE (Kungs Husby)
Dokumentation
Utöver den omfattande föremålssamlingen finns det en stor mängd teknisk och taktisk dokumentation, böcker, bilder och bildspel i museet.
Tyvärr är det så att av utrymmesskäl i museet kan vi inte visa huvuddelen av de vagnar och kärror som är att betrakta som hjulfordon. De finns uppställda i magasin och kan enbart visas efter särskild överenskommelse.
Magasinen är delvis i närheten av museet, men finns också i Sörmland.
Instrument.
- Linjekontrollbrygga m40
- Linjekontrollbrygga m60




ormering var tidigt det enda sättet att få fram fler förbindelser på en utbyggd kabel (fyrtråd), blanktråd eller flera tvåtrådiga kablar. Det fanns många mycket avancerade metoder som nyttjades tidigt. Den vanligaste metoden var dock att transformera en fyrtråd så att en fantomförbindelse erhölls och det var den metoden som hade längst överlevnad. Transformering gjordes på utbyggda kablar, två dubbelledare (lätt fältkabel) eller fyrtrådskabel (FL-kabel, så kallad tung kabel), för att erhålla en tredje (fjärde) förbindelse. Ända in på slutet av 1900-talet nyttjades transformering med uttag av fantom, i vissa applikationer kompletterat med superfantom. Här ses ett exempel på hur transformering kunde göras. Här skall skissen vara Genom transformering erhölls ytterligare en förbindelse (Fantom) på den utbyggda fyrtråden. Dessutom kunde även en SUPERFANTOM-förbindelse erhållas, men den hade emellertid jord som återledare och nyttjades då främst som en telegrafförbindelse. Transformering var vanligt ända in på 1960-talet och vid fasta anläggningar ända in på 1990-talet. Transformering har nyttjats i mycket stor omfattning inom hela krigsmakten. Ävensom vid nyttjandet av det Permanenta Nätet (PN) har transformering utgjort en mycket stor del av förbindelserna. Den utrustning som användes var duplexboxar och lösa transformatorer. Duplexboxen nedan har anslutningsskruvar för fältkablar och kontaktdon för FLS kabel på linjesidan och försedd med åskskydd på linjerna. På stationssidan finns anslutningsskruvar för de två stamförbindelserna och fantomförbindelsen (F). Dessutom finns en (1) kontaktskruv för en superfantomförbindelse (SF).
Efter att under många år använt proppväxel vid arméfördelningsstaberna togs det under sent 1920-tal fram en snörväxel. Telefonväxel fick benämningen Tfnvx m/31 var den första snörväxeln som fanns i det svenska försvaret. Den nyttjades dels som transportabel med ett ställ som underrede så att växelns snören kunde hänga fritt, dels fanns den i Stationsvagn m/31, även kallad BEDA.

Telefonväxel 10 DL är en robust växel för 10 linjer/abonnenter, som kan vara av både LB och CB/AT karaktär. Den ersatte telefonväxel 10DL m/39. Linjer och abonnenter ansluts med stationskabel och anslutningsplint men kan även anslutas direkt med PV-tråd (motsvarande) till polskruvar på växelns baksida. Växeln drivs av fyra 1,5V batterier som sitter i en batterihållare i expeditionsenheten.
ke på behovet av signalförbindelser, men det fanns andra krav som styrde grupperingen. Det lokala telefonnätet förväntades få en mycket stor belastning och som elevuppgifter till pågående kurs på Krigshögskolan fick dess signalavdelning uppgiften att som gruppuppgift planlägga hur behovet av signalförbindelser skulle lösas och som riktlinjer gällde

och ur bussen.

x (6) expeditionsplatser uppdelade på RIKS-, FÖRMEDLING- och LOKAL-telefonister. Det fanns en omfattande transmissionsutrustning för att kunna ansluta externa linjer av olika typer och signaleringsalternativ.
skin kan man också redigera hålremsan, så att den blir korrekt och fullständig och senare kunna sändas med maximal hastighet, vilket man inte klarar genom att skriva manuellt på tangentbordet.
som användes hos abonnenter i det fasta fjärrskriftnätet.
ddssystem MGD (Kryapp 101).



innehållande sex bärfrekvensapparater och två BF-shuntar.

70 km erhållas.


Vid SRA beställdes utveckling av en ny prototyp, (PL-65), som var helt transistoriserad. Utvecklingen av denna radiolänk kostade ca 5 miljoner kronor, vilket dock Försvarsmakten fick tillbaka i form av royalty när Ericsson sedan sålde denna produkt i hela världen som en stor försäljningssuccé. Från EB (Elektrisk Bureau) i Norge beställdes bärfrekvensutrustningar och gruppmodulatorer.

r i nätet anslöts till telefonväxeln. På taket transporteras en antennmast 24m och i bagagehäcken på takets framkant fanns ett elverk 4 kVA.
d 24 kanalläge kunde större förbindelseavstånd nyttjas. Normalt nyttjades alltid 300 kanalläget, men när avståndet till det fasta radiolänknätet var extremt långt eller hade en mycket besvärlig terrängprofil nyttjades 24 kanalläget. Länken arbetade i 4,4 – 5 GHz bandet och som antenn nyttjades en parabol som var 2 m i diameter med en lobvinken på 2,2 grader som ställde stora krav på fri sikt mellan antennerna.
ex växeltelefonister.
Ra 100 är en amerikansk radiostation med beteckning SCR-300, som inköptes efter krigsslutet i Tyskland. Antalet apparater som under åren 1948–50 köptes var ca 3000 st. Dessa renoverades sedan vid Signalverkstäderna i Sundbyberg innan de levererades till infanteriförbanden.


Ra 135
Arméförvaltningen gav SRA i uppdrag att ta fram en bärbar UK-station, som skulle ersätta Ra 100 vid infanteriet.







