Övningens huvudmål var att studera terrängen där 7 av Tysklands 10 pansardivisioner framryckte genom Ardennerna, mot floden Meuse och övergångarna där. Främst fransk och belgisk militär kunskap 1940 påvisade att det var omöjligt att framrycka med stridsvagnsförband genom Ardennerna , vilket skulle motbevisas. De tyska generalerna Manstein och Guderian hade en annan uppfattning än den fransk/tyska. Detta blev huvudorsaken till den förkrossade tyska segern.
Bakgrunden var att sedan Tyskland anföll Polen den 1 september 1939 förklarade Frankrike och England krig, varefter de mobiliserade och besatte gränsområdena mot Tyskland. Det blev inte mer än vad som kallades ”låtsaskriget”. Våren 1940 hade Hitler skickat tre armégrupper mot gränsen i väst. Detta blev Operation Gul och som startade den 10 maj. Förra året var vi och såg Hitlers ledningsplats Felsennest (Klippnästet), som nyttjades 10 maj till 6 juni, idag med sprängda bunkrar.
Från Düsseldorf for vi i tre inhyrda bilar mot Luxemburg där Armégrupp von Rundstedt framryckte.
Detta var den tyska kraftsamlingen. Vi for på vägar där stridsvagnskolonnerna ryckt fram, krokiga och smala. Det är naturligtvis en väldig skillnad på dagens vägnät mot då. En stridsvagn med t ex motorstopp blev ett allvarligt hinder. Den måste ovillkorligen bort, om så bara att knuffa ner den utför en brant vid sidan av vägen. Det var framförallt två befälhavare, som intresserade oss, generalöverste Guderian, chef för 19. Pansarkåren och genmajor Rommel, chef för 7. Pansardivisionen. Dessa två generaler var föregångsmän när det gällde att leda pansarförband.
Strax efter det att vi kommit in i Luxemburg stannade vi till i Diekirch för att besöka National Museum of Military History. Ett fantastiskt museum över WWII, med vapen, fordon och uniformer. Ett fantastiskt museum i fem våningar där de lyckats få in mängder av fordon två trappor upp. Jag visar några bilder här. Den som vill se fler behöver bara gå in på webben, sök på Diekirch. I Luxemburg finns också ett General Patton Memorial Museum i Ettelbruck. Tyvärr hinner man inte se allt.
Det var ett riktigt prylmuseum med, amerikanska och övriga inblandade staters utrustningar.
Från Diekirch for vi mot Bastogne, men innan vi lämnade Luxemburg hade vi vår första övernattning på hotell i Pommerloch, där vi gick igenom första dagens händelser och nästa dag.
Nu lämnade vi Operation Gul, för att studera Ardenneroffensiven 1944. Det gällde amerikanarnas strid mot tyskarnas totalt överraskande 250.000 man starka motanfall. Bastogne är en viktig vägknut i södra Belgien. Eisenhower skickade dit amerikanska 101st Airborne Division från Holland, för att hålla staden. Divisionen omringades av tyskar, som sände fram en parlamentär, som krävde att amerikanarna skulle kapitulera. Då uttalade brigadgeneral McAuliffe det klassiska ”Nuts” (ung tokstollar). Tysken bad få det skriftligt. Han fick då en liten lapp på vilket det endast stod NUTS! General Eisenhower skickade sedan dit genlöjtnant Pattons 3. Armé med tre divisioner bl a den kända 4. Pansardivisionen.
I Bastogne finns ett stort amerikanskt monument. Belgien håller på och bygger ett stort museum. (Det är inte bara Teleseum, som har lokalproblem).
Hela Bastogne såg nästan ut som ett museum. Där fanns många monument med stridsvagnar och kanoner.
Åter till gårdagens tyska offensiv mot Frankrike. Det gällde nu att så fort som möjligt komma över floden Meuse. Rommels 7. Pansardivision var på väg mot Dinant, där han tänkte gå över floden, men alla broar var sprängda. Vi följde samma väg genom det gröna böljande landskapet. Vi såg många feta Belgian Blue-kor. De var dock inte blå utan vita. Palm spanade förgäves efter Ardennerhästar, hästar såg han men inte av Ardennerras. Strax före Dinant for vi in på en stickväg där generalen Rommel själv uppenbarade sig för oss.
De militära förbanden, som anföll väckte stor rädsla och panik bland belgare och fransmän. Det var Blixtkrigkonceptet som gällde. Först kom spaningsförband på motorcyklar med sidovagn och kulspruta. De spanade och säkrade viktiga vägknutpunkter. I luften kretsade Stukabombare med direktunderstöd. Då de såg ett mål och anföll de med visslade plan och bomber, vilket i högsta grad bidrog till panik. Stridsvagnar och pansarvärnskanoner bekämpade bunkrar. Civilbefolkning flydde under beskjutning. Det var kaos och förvirring.
DINANT
Nära staden Dinant byggdes färjor och broar. Belgarnas förband retirerade. Här rådde förvirring. Totalt gick 15 tyska divisioner över Meuse här under sju dagar.
Innan vi fortsatte för att se hur Guderian klarade övergången vid franska staden Sedan besökte vi Hitlers framskjutna Führerhauptquartier Wolfsschlucht 1 (Vargravinen). Eftersom kriget gick bra, så ville Hitler ville vara långt fram för att kunna leda sin spjutspets dvs pansarförbanden på väg mot Engelska kanalen. Hitlers ledningsplats låg i byn Bruly de Pesche.
Dit anlände Hitler 6 juni och stannade till 24 juni. 22 juni kapitulerade fransmännen i den uppställda järnvägsvagnen i Compiegneskogen norr Paris och 23 juni besökte Hitler Paris. Han gjorde också en del andra besök bla Maginotlinjen och stridsterrängen från första världskriget.
Kyrkan i Bruly de Pesch, hade Hitler en del av sin stab och besåg veckans journalfilm. Den vänstra byggnaden var lägeslokal. Hitler bodde i en nybyggt trähus inne i skogen, där en bunker finns som skyddsrum (se högra bilden). Denna vägrade Hitler att bo i, eftersom cementen ännu inte torkat.
Åter till generalöverste Guderian. Han hade sitt framskjutna högkvarter i Boullion i Belgien inte långt från staden Sedan. Vi bodde vår andra natt på samma hotell som hans högkvarter. Ett hotell med en fantastisk utsikt över dalen med en gammal borg på andra sidan. Vi följde sedan samma väg som 1. Pansardivisionen tog mot Sedan, där övergången av Meuse skulle ske. Tyskarna hade en del problem med franska kavalleriförband med beskjutning från bl a bunkrar enligt bild nedan.
Där var kulsprutevärn i källaren, men ett stridsvagnsskott rätt igenom huset satte stopp för vidare beskjutning. Den högra bilden visar var den första bron över Meuse byggdes. Där hade Guderian problem innan förbandet kom över. Gummibåtar med pionjärer sköts sönder, tills en fältväbel med sin grupp lyckades ta sig över och kunde leda eldgivning mot de franska bunkrarna. De franska förbanden var svaga och panik bröt ut, varvid fransmännen flydde. Fältväbeln som ledde övergången blev hjälte och befordrades till löjtnant, men stupade senare framför Moskva.
Den tyska armégruppen kunde sedan driva engelsmännen till Dunkirk, anfalla söderut i Frankrike, ta Paris och få vapenstillestånd.. Hitler jublade och utnämnde 12 generaler till general-fältmarskalker. Därmed var den delen av vår fältövning avklarad.
VERDUN
Vi var inte så långt från staden Verdun, på ett av de blodigaste slagfälten under första världskriget. En resa på åtta mil genom det franska landskapet, där hårda strider ägt rum mellan tyska och franska trupper mellan åren 1914 och 1918. Där fanns små lokala museer i vilka militär surplus såldes. Troligen sådant som bönderna grävt fram ur jorden under 100 år. Verdun var en viktig strategisk plats på vägen mot Paris. Här hade man anlagt 19 fort runt staden. Vi besökte det starkaste fortet Douamont, som var någorlunda intakt. Landskapet var hårt märkt av all artillerield, vilket fortfarande syntes efter nästan 100 år. Man såg också rester efter skyttegravar.
I källaren ligger oidentifierade benrester från cirka 100 000 soldater. Runt benhuset ligger stora krigskyrkogårdar.
Övernattade gjorde vi på ett hotell strax norr om Verdun. Det hade varit en mycket varm dag. Hotellet hade en swimmingpool, men tyvärr hade vi inte badbyxor. Palm hoppade dock i poolen iförd sina kalsingar.
Nästa dag återvände vi till Tyskland, men det fanns en del begivelser på hemvägen att besöka. Strax efter gränsövergången stannade vi till i staden Irrel. Där finns det stora fortet Katzenkopf i Westwalle (Västvallen), eller Sigfridlinjen, som den också kallades i propagandan. Den skulle vara en motvikt till Maginotlinjen i Frankrike.
Efter att besett denna fästning i fyra våningar var det dags för lite mer behaglig turism.
Vi for ner i den vackra Moseldalen, för att idka vinprovning. Allt är inte bara krig. Det skall vara kultur också. Platsen vi for till var Bernkastel Kues. Det var en korsvirkesstad med omgivande vinodlingar.Vinprovningen skedde i Brückenkeller.
Vi fick smaka på 10 olika Moselviner av olika sötma, alkoholhalt och pris. I staden övernattade vi på hotell Römischer Kaiser, där några av oss fick ståtlig balkong med vacker utsikt över staden.
Nästa dag var hemresedag, men först skulle vi bese ytterligare begivenheter. Det började med den berömda Ludendorfbron över floden Rhen vid Remagen. Bron skulle vi ha besökt förra året, men hann inte.
Amerikanarna närmade sig i början av mars 1945 floden Rhen och järnvägsbron vid Remagen. Ludendorfbron var Tysklands sista naturliga försvarshinder i väst. Släpp ingen fiende över floden, Hitlers order. Spräng alla broar! Det gjorde tyskarna, men bron vid Remagen skulle först ta emot några tåg med materiel och manskap. Amerikanarna upptäckte bron och lyckades ta sig över eftersom tändkablarna till sprängladdningarna hade skjutits sönder.
Vi fick en lysande berättelse av en tysk, som varit borgmästare i Remagen och såg till att där blivit ett museum, vilket kallas Friedensmuseum Brücke von Remagen.
Amerikanarna forslade över så många stridsvagnar de kunde innan bron kapsejsade och cirka 30 ingenjörssoldater dödades. Tyskarna försökte dess för innan på alla sätt bomba bron, men träffade inte. Hitler blev naturligtvis som vanligt hysterisk och beordrade att ansvariga officerare skulle skjutas. Nio officerare dömdes till döden.
Styrkta av dessa upplevelser åkte vi raka vägen till Düsseldorf. Eftersom det var fredag och trafiken då är intensiv i Köln – Düsseldorfområdet, hade övningsledaren lagt in en extra programpunkt. Flyget från Düsseldorf skulle inte gå förrän kl 1950 till Arlanda. Det var en mycket varm dag 35 grader. Den extra programpunkten bestod av studiebesök på E-on, där övningsledarens son är elenergianalytiker. I E-on stora kontorshus av glas, med behaglig temperatur, fick vi veta hur elspotmarknaden fungerar. Det kom en rejäl åskskur då vi var där inne. Då vi kom ut hade temperaturen sjunkit till 24 grader, vilket var behagligare.
Sedan skulle bilarna tankas och återlämnas. Några av oss skulle till Göteborg och några till Oslo, de flesta till Arlanda.
Ytterligare ett stort regn- och åskväder drog fram, vilket försenade planets avgång med närmare 40 minuter, men hem kom vi. Det var en trevlig och givande resa, som Lars satt ihop. Han var dock märkbart trött. Att i den intensiva trafiken på de europeiska vägarna se till att alla bilar är med, samt dessutom hitta själv, även om han rekognoserat resan tidigare med sin fru.
TACK LARS, DET HÄR GJORDE DU BRA.
/Sven Bertilsson